Vecka 34

Gick in i vecka 34 igår.
tänk, om mellan 4-8 veckor så har vi vår prinsessa här ♥
lite skillnad på magarna? man kan tro att v 33 var 32, eller nu, då Chloé var fixerad då men verkar ha ändrat sig.. hoppas hon fixerar sig snart :)
 

Bebisen

Din bebis längd är denna veckan ungefär 32 cm från huvud till stjärt och 46 cm totalt. Den väger nu omkring 2.2 kg. Håret fortsätter att växa sig längre och tjockare. Bebisens hårfärg kommer troligen att förändras efter förlossningen, så om den är blond finns det en chans att det mörknar senare eller vice versa. 

Det mesta av lanugohåret trillar av vid den här perioden, men vernixproduktionen ökar. Bebisen tar kalcium från dig för att kunna bilda skelett så därför är det viktigt att du för i dig mycket kalcium, antingen genom att dricka mjölk och/eller genom kosttillskott

Om du skulle föda bebisen nu skulle den klara sig bra utanför livmodern, den största skillnaden mot ett fullgånget barn är lungornas mognad. även om lungorna i vecka 34 inte är helt färdigutvecklade så är chanserna goda att bebisen skulle klara sig utan intensivvård.

Bebisen flyter inte längre omkring utan vilar på livmodern. Naglarna har nu vuxit över kanten på fingrarna och bebisen kan riva sig på dem.

Du

Från naveln är det c:a 14 cm till den övre delen av din livmoder, men tänk på att detta mått kan variera från individ till individ. Du ska inte oroa dig om du inte har exakt samma mått som dina gravida vänner så länge som du växer som du skall. En växande livmoder är ett tecken på att bebisen där inne växer bra.

Dina Braxton-Hickssammandragningar tilltar i styrka och frekvens allteftersom din kropp förbereder sig för förlossningen. Sammandragningarna börjar i övre delen av livmodern som blir spänd och hård för att sedan sprida sig nedåt och slappna av. Många misstar de här "övningssammandragningarna" för verklilga förlossningsvärkar, men det är oftast falskt alarm. Ett sätt att avgöra om det är Braxton-Hicks eller "verkliga" sammandragningar kan vara att gå omkring en stund. Om spänningen då släpper, och om det inte gör ont så är det nästan säkert Braxton-Hicks du upplever.


 

 

Mina tankar om det hela:

känns underbart att hon i stort sett är färdigbakad inne i magen, även om hon självklart får stanna så länge hon vill. men hon måste ju ha lite överseende med att vi också vill träffa henne ;) 

Sammandragningarna har blivit värre ja. men jag får dom inte så ofta som tur är. Eller känner snarare inte av alla kanske.  Fick några stycken eller en låång när vi var ute & gick häromdagen,  Dum som man är så försöker man ju bara blåsa bort dom & ignorera dom, även om det är ett tecken från kroppen att man ska ta det lugnt. men men försvinner ju tillslut så :) 












Kom ihåg mig?